För många är han mest känd från Schlagerfestivalen 1984 då han, iförd gyllene skor, kammade hem första platsen med sina bröder. Per har gjort hunnit med en del sedan dess och är idag förbundsjurist på Musikerförbundet, skriver musik, och skriver dessutom på andra romanen i Sollefteåkrönikan.
Vad hände efter den stora schlagerfesten?
Jag drev ett konstgalleri under några år innan jag så småningom började läsa på komvux och sedan på juristprogrammet.
2001 tog du din juristexamen och sedan dess har du varit aktiv jurist. Var det genom arbetet som jurist grunden till din roman Skuldens pris växte fram?
Delvis kan man säga det. När jag bestämde mig för att göra romanen hade jag en klar bild av att jag ville ”gräva där jag stod”. Huvudkaraktären i boken är således en jurist på ett påhittat Musikerförbund som ska hjälpa sin gudddotter som är en f d väldigt känd artist som hamnat i knipa. Jag har för det mesta försökt att välja platser i boken som jag är bekant med och utifrån dem som kuliss skapa fiktiva händelser. Den ursprungliga idén till berättelsen, som jag haft väldigt länge, kommer egentligen inte till uttryck förrän i nästa del Svekets gåva. Jag har visserligen planterat en hel del i Skuldens Pris men det är bara antydningar. Den större berättelsen är lite som att lägga ett pussel, det gäller att lägga bitarna i rätt ordning.
Det finns många fler exempel på verklighetsanknytning för egen del med bokens handling men de är för många för att nämna här. Så även om det är en fiktiv berättelse, så visst har min juristroll haft en viss betydelse för romanens framväxt men även mycket annat jag varit med om i livet vill jag påstå.
När ditt manus var färdigt valde du då att skicka in det till så många förlag som möjligt och hoppades på att någon skulle nappa eller bestämde du dig för egenutgivning direkt?
Jag hade gjort ett färdigt utkast på manus och lämnade det till ett av de största förlagen men fick ganska snart svar att de inte var intresserade. Jag förstod att de inte tagit sig tid att läsa manuset, snarare bläddrat i det, vilket störde mig en aning. Jag fick inte heller någon direkt feedback vad som var fel. Jag putsade ytterligare på texten några månader när chansen dök upp att trycka boken själv genom tillräckligt med förhandsbeställningar för att täcka tryckkostnaden. Sagt och gjort så bestämde jag mig för att trycka en första upplaga lagom till julen 2012. Trots ett flertal dugliga individers hjälp med korrektur var det en del irriterande småfel som levde kvar så jag fick rätta till dessa och trycka en andra upplaga i mars 2013. Detta gjorde min marknadsföring blev något förryckt eftersom jag fick ”tvärnita” med lanseringen och invänta ett nytryck.
Att ge ut själv innebär oftast att man får agera som sin egen marknadschef, försäljningschef m.m. Vad anser du krävs för att som ensam kunna hantera alla de bitarna?
I mitt eget fall alldeles för mycket skulle jag nog säga. Det finns en tjusning med att trycka boken själv eftersom det ger en frihet som du inte har om många andra styr processen. Man är också fri att göra vilka dealar man vill med boken vilket är en flexibiltet som kan komma väl till pass. Men det är ett oerhört krävande jobb att få ut boken i handeln om du är ett oprövat kort som författare. Trots att jag har ett känt namn är jag ju trots allt känd för något helt annat och det i sig kan vara en barriär att överstiga. Jag måste säga att jag var naiv att tro att bara jag hade en bok som folk tyckte om så skulle väl bokhandeln vara intresserad. Tyvärr var det mycket svårare än jag anat. Detaljhandeln är oerhört centralt styrd och har du inga ekonomiska muskler att köpa in dig (som de stora förlagen gör) så är du en väldigt liten fisk i den stora oceanen. Min livsluft har varit ett enormt positivt gensvar från de som läst boken plus att jag lyckats få väldigt positiva recensioner.
Tidskriften Kulturen utnämnde den till en av förra årets bästa kriminalromaner. Det var en närmast euforisk känsla att lyckas med det konststycket som en liten egenutgivare utan lektörer och ett stort förlag i ryggen. En belöning så god som något…
Skuldens pris är bara första delen i vad som ska komma att bli en serie. Kommer du att fortsätta med egenutgivning eller hoppas du att framöver kunna arbeta med ett etablerat förlag?
Även om jag lyckats sälja mer än många etablerade författare gör med sina utgåvor så är min förhoppning att ett större förlag tar tag i uppföljaren, Svekets gåva, och att de även plockar upp Skuldens Pris och ger ut en nyutgåva av den. Även om det kan vara kul att vara sin egen (och jag kommer säkert sakna delar av det också) så har jag så mycket annat som pågår i mitt liv med heltidsarbete och familj att jag helt enkelt inte hinner med att vara en särskilt bra egen marknadschef. Men om inget förlag nappar på uppföljaren så vet jag att jag kan trycka upp den själv och få ut den till alla de läsare som uttryckt att de ivrigt väntar på den. Så vi får väl se. Just nu håller jag på att färdigställa en barnbok som ska ges ut via ett större förlag på bokmässan i höst. Sedan kommer jag att jobba vidare med Svekets gåva. Det ser jag fram emot.
Slutligen skulle vi väldigt gärna ta emot dina hetaste tips till blivande egenutgivare.
Skapa tidigt kontakter med detaljhandeln, redan innan boken går i tryck. Gå ut med förhandsinfo. Få till personliga möten. Utnyttja lokala anknytningar i boken eller till dig som författare. Skaffa om möjligt en konsult som kan placera dig/boken i media. Försök att få till en så fokuserad ansträngning som möjligt medialt. Journalister vill helst bara göra intervjuer så länge de känner att boken är precis nyutgiven. Tänk utanför boxen (detaljhandeln) och använd kreativa vägar att sälja boken. Envishet är en dygd för en egenutgivare.
Tack för pratstunden!
Intervjun är genomförd av Alexandra Nedstam
