Sebastian, frilansande fotograf, förläggare och fotoboksförfattare, föddes 1983 i Stockholm och när han fyllde 22 började han läsa kvällskurser i analog fotografi på folkuniversitetet. 2009 tog han steget och flyttade till Danmark för att gå på fotoskolan Fatamorgana.
Du spenderar stora delar av din tid med blicken genom en kameralins. När föddes ditt intresse för fotografering och vad var det som triggade det?
Mitt intresse för foto började när jag hittade min pappas bortglömda gamla systemkamera långt in i en byrålåda. Jag tog en rulle film och blev förvånad över att ingen av bilderna alls blev som jag tänkte att de skulle bli. Hela rullen var felexponerad. Ingen av bilderna stämde överens med de bilder jag hade i huvudet och som jag trodde att jag tagit. Detta satte igång något inom mig och jag började låna instruktionsböcker och satte igång att fotografera på riktigt. Det fick mig att själv vilja skapa något och att lyckas fånga det jag ser.
Med kameran i handen så landade du hos cirkusfolket och projektet A Cirkusz föddes. Eller vad var det som hände?
En dag när jag var ute i Högdalen inte långt ifrån där jag bodde stötte jag på Cirkus Wictoria. Jag hörde en man prata ungerska och eftersom det är mitt hemspråk så började jag samtala med honom. Det resulterade i att jag blev inbjuden och visad runt på cirkusen, jag träffade lite av cirkusfolket och passade på att fotografera. Jag insåg direkt vilken fantastisk värld och miljö cirkusen är och när jag någon vecka senare framkallade rullen så förstod jag direkt att jag ville vara en del av cirkusen och fortsätta att fotografera den. Det blev besök efter besök, jag följde efter cirkus Wictoria runt om i hela Sverige, jag hyrde in mig i en vagn och blev en del av ”familjen”.
När beslöt du dig för att de bilder du tog hos cirkusen skulle bli en fotobok?
När första pärmen med framkallade negativ var full insåg jag att jag hade ett ganska omfattande material. Där fanns analoga fotografier från flera av Sveriges resande cirkusar. Just då fanns ingen plan eller tanke på att göra en bok, utan jag sökte in till en fotoskola med bilderna och flyttade till Köpenhamn. Vid något skede i skolan fick vi som uppgift att utforma en bok, och det var då tanken föddes att jag ska göra min egna bok. Efter skolan fortsatte jag projektet och hade tillslut ett material som täckte in alla Sveriges resande cirkusar. Jag kände mig klar med just detta fotografiska arbete/projekt, A Cirkusz.
Att gå från tanke till handling är inte något alla lyckas med. Du tog steget och valde då egenutgivning. Varför inte ge ut hos ett traditionellt förlag?
För min del ville jag inte bara få någonting utgivet eller tryckt. Jag ville fördjupa mig inom bokkonsten och började att arbeta med olika papper, vikter, kvalitéer, nyanser, bestruket, obestruket, fibrer. Jag beställde olika material, tittade på olika leverantörer och jämförde tillverkare. Det är en hel värld i sig bara själva förarbetet och prepress, och sedan tryck, triplex, duplex, svärta, kontraster, hög och lågdagrar, för att inte tala om bokbindningen och alla saker man kan göra där. Allt detta är en del av den konstnärliga processen i skapandet av en fotobok. När man ger ut själv har man också möjlighet till full kontroll över sitt verk.
Hur arbetar du med marknadsföringen av din bok idag?
Marknadsföring görs via utskick av recensionsexemplar till tidningar, magasin och bloggar, samt via facebook, instagram och mycket via internet som t.ex. mailinglistor.
Har du några tips till andra fotografer där ute som är sugna på att publicera sina foton i bokformat?
Gör det själv! Man kan tänka begränsade och små upplagor. Numrerade och signerade. Man trycka och binda utomlands för att spara pengar. Man behöver absolut inte göra stora tunga tegelstenar till böcker som tar upp hela kaffebordet, utan snarare tvärtom tycker jag. Jag vill gärna se fler enkla, snygga billiga och stilrena fotoböcker. Det behöver absolut inte kosta mycket.
Tack för en inspirerande stund!
Intervjun är genomförd av Alexandra Nedstam
