När de stora förlagens refuseringar trillade in tog Andreas Ek saken i egna händer och startade ett eget förlag. Med noggrant och hårt arbete fick han ut sin debut – skräckromanen Raseri – på marknaden.  

Bakom utgivningen av Andreas Eks skräckroman Raseri ligger en stor portion vilja, hopp och övertygelse. Boken har tagit den resa som liknar många egenutgivna böckers – refuseringar, lite väckt intresse från något förlag men i slutänden nej och så författarens egen marknadsföring genom så många bra kanaler som möjligt.

Andreas var inställd på att behöva ge romanen själv redan från början. Raseri är den första boken han någonsin skrivit – påbörjad en sen kväll när barnen sov, hans fru jobbade natt och tv-tablån inte innehöll något sevärt – och han visste hur svårt det är för okända debutanter att bli förlagsutgivna.

– Innan Raseri hade jag knappt skrivit något alls, säger Andreas. Tanken på att skriva en bok har dock alltid funnits även om den stannat vid det. Så en kväll dök boktanken upp och jag började skriva. Så det hela började inte med att jag hade en idé, utan jag bestämde mig först för att skriva, sedan kom idéen.

Precis som sin fru är Andreas polis till yrket och Raseri blev en av bitarna i livspusslet med familj, jobb, vardag och helg. När den var färdig var allt långt ifrån klart och efter refuseringarna övergick arbetet till nästa fas – starta förlag, trycka och marknadsföra. Hela tiden har Andreas varit noga med att hålla en hög och seriös nivå och tog därför hjälp av lektören Ann Ljungberg som också fungerat som redaktör. Andreas menar att han har mycket att tacka henne för – även om efterarbetet med texten i noggrannhetens namn krävde sin insats:

– Korrekturläsningen efter inlagans sättning var ett rent helvete, säger Andreas. Niklas, som gjorde omslaget och inlagan, sade att det vanliga är att förlagen gör 400-500 ändringar efter sättning. Jag skrattade bara och sade att det inte skulle bli så många ändringar med Raseri – jag hade ju gått igenom den så pass grundligt. När han fick tillbaka första korren, hade jag gjort 1200 ändringar. Sedan sista korren har jag inte läst Raseri och jag kommer inte göra det heller.

Hela processen har varit en utmaning på okänd mark. Andreas visste knappt var han skulle börja när förlagen inte tog emot boken så han läste på om olika möjligheter och tillvägagångssätt. Att starta ett förlag låg i linje med resten av det gedigna arbete han lagt på boken och han satte som mål att åtminstone försöka gå plus minus noll på affären.

– Det svåraste har varit att nå ut med boken, säger Andreas. Jag har verkligen legat på och ringt tidningar och bokhandlare. Som okänd debutant med en okänd bok och ett okänt förlag, är det svårt att nå ut. Men det gäller att vara uthållig och kämpa på. Jag tycker jag har lyckats helt okej, men riktigt nöjd är jag inte än.

En första upplaga om 1200 exemplar trycktes – för att nå till stadiet av plus minus noll rent ekonomiskt behövde han av dem sälja 850 stycken. Rundringning till nätbutiker för att få dem att promota boken bättre, be om recensioner hos bloggar och tidningar, göra hemsida, signera på ICA Maxi och en fot in på några Akademibokhandeln-butiker – Andreas har lagt ner mycket tid och kraft på att finna de mest gynnsamma tillvägagångssätten.

– Jag valde – förutom då jag är i butiker och säljer på kommission – att inte sälja några böcker själv, utan all försäljning går genom min distributionsfirma, berättar Andreas. Rätt eller fel vet jag inte, men jag intalar mig om att det syns mer utåt om exempelvis Adlibris och Bokus har sålt 200 exemplar, istället för att jag själv har gjort det.

Hur ska egenutgivare lyckas ändra rådade uppfattningar om egenutgivning på en stelbent bokmarknad?

– Jag vet faktiskt inte. Det gäller att sälja böcker helt enkelt, och sälja mycket, annars finns tyvärr knappt något intresse, menar Andreas. Jag hörde bland annat av mig till en Pockethandlare och hörde mig för om att ta in Raseri i pocket, men de sade att det var svårt. Det ges ut så fruktansvärt många pocketböcker och där har tyvärr de stora förlagen förtur. Men det är klart att Raseri hade sålt mer om det exempelvis hade stått utgiven av Norstedts istället för Eken Förlag på omslaget.

Raseri låg färdig för distribution i november 2016 och idag har Andreas med goda mått tagit sig förbi den magiska 850 exemplarsgränsen – första upplagan är slutsåld och en andra upplaga tryckt. Han tror energin och drivet att orka som egenutgivare kommer från läsarna som rosat boken. Men han hoppas fortfarande att ett större förlag i framtiden ska vilja ge ut både Raseri och nästa manus han arbetar med.

– Jag hoppas att något förlag vågar satsa på Raseri och uppföljaren som många väntar på, säger Andreas. Att ha ett etablerat förlag i ryggen är till en enorm hjälp, så är det bara. Det är mycket arbete med att ge ut en bok själv och det tar mycket kraft och energi från skrivandet. Jag skulle vilja kunna fokusera på mitt skrivande rakt av och inte allt runt omkring som kommer med egenutgivningen.