Christian Unge är den biträdande överläkaren som efter arbete i fält för Läkare utan gränser förverkligade sin bokdröm genom mycket lyckad egenutgivning. Turkanarapporten är en dramatisk thriller som utspelar sig i Östafrika i miljöer som Christian känner till mycket väl till. Hans debut har sålt i flera tusen exemplar och är nyligen utkommen i pocket. Han har skänkt överskottet från boken till just Läkare utan gränser. Christian är 41 år och har sambo och tre barn. Han bor på Södermalm i Stockholm.

Berätta om din första bok och vad som fick dig att skriva den?

I tjugoårsåldern skrev jag poesi. Jag läste mycket och startade en bokcirkel som jag har drivit i tretton år. Tankarna på att skriva prosa fanns i bakhuvudet men någonting höll mig tillbaka från att försöka. Kanske var det en överdriven respekt för litteraturen.

Så en dag på landet någon vecka in på min första föräldraledighet tog jag ett papper och en penna, började spalta upp ett synopsis. Och vips, framför mig fanns en hel bok. Som om jag undermedvetet tryckt undan alltihop och att min dotters trygga tvåtimmarssömn kring lunch nu satte igång någonting. Sen skrev jag. Femhundra sidor på några månader. Det kom som ett rinnande vatten.

Hur kom det sig att du blev egenutgivare?

Mina manus blev positivt refuserade i flera omgångar. Flera av de stora förlagen gav mig lektörsutlåtanden och uppmuntrande ord om att höra av mig igen. Men då stod jag där och velade, visste inte om jag skulle skriva om ytterligare en gång eller om det fanns något alternativ. Jag resonerade och insåg att manuset var bra. Det höll. Jag kände mig trygg och bestämde mig för att ge ut själv.

Vilket är det största misstaget du gjort som egenutgivare?

Att inte skriva ned en tidsaxel från början. Om jag ska ge ut en till bok själv kommer jag först ta fram almanackan och göra en planering, utgå från releasefesten och sedan räkna bakåt. Det behövs mycket längre framförhållning med recensenter, återförsäljare mm än vad jag kunde föreställa mig.

Som egenutgivare bestämmer du vad du gör själv och vad du anlitar andra för att göra – vilka experter/konsulter har du använt i din utgivning och vilka erfarenheter har det gett dig?

Oj. Många poster här … Jag har “använt” mig av såväl släkt, vänner, vänner i bokbranschen och anlitat experter. En erfarenhet är att det inte blir garanterat bättre med så kallade experter som tar mycket betalt än med en vettig vän som visar sig vara duktig på t ex korrekturläsning. Till min andra bok anlitade jag en redaktör/coach som förvisso var dyr men det gav otroligt mycket och om det är ett moment man ska satsa pengar på så är det själva redigeringen. Kill your darlings, det behöver man någon utomstående som säger.

Vad har du upplevt som det bästa och sämsta med att ge ut på eget förlag?

Bästa: I mitt fall, att jag (faktiskt) tycker att alla bitarna är kul: redigering, omslag, baksidestext, PR etc. Det är spännande att vara med i alla delar av processen.

Sämsta: Det kan kännas lite ensamt ibland. Och man måste ha en positiv attityd och sälja sig själv, vilket inte alltid är så lätt.

Om får ge ett råd till den som ska ge ut sin första bok på eget förlag – vad blir det?

Sätt höga, men rimliga målsättningar för dig själv. Jag höftade till och sa till mig själv att jag skulle sälja 3000 ex och donera 100,000 kronor till Läkare Utan Gränser. Kanske var jag naiv, eller kaxig, men jag sa det inte till någon, bara till mig själv. Jag har hittills sålt drygt 4000 ex och donerat 50,000.

Kommer du att ge ut själv igen eller tittar du på alternativ? Vad fäller avgörandet vilken väg du väljer med din nästa bok?

Oklart. Jag väger flera alternativ. Det som fäller avgörandet vilken väg jag väljer är om jag tycker att den hjälp jag kan få på annat håll kan avlasta mig från vissa tråkiga uppgifter och frigöra tid för skrivandet.

Intervjun är genomförd av Lars Rambe