Boktips - Att skriva av Stephen King

”Detta är en kort bok eftersom de flesta böcker som handlar om hur man skriver är fyllda av skitsnack.”

Vem skulle kunna skriva den här meningen och komma undan med den? Naturligtvis handlar det om Stephen King. När man innehar titeln ”Väldens mest läste, nu levande författare” så får man lov att vara inte så lite förmäten. Har man dessutom rätt så hjälper det. Och det har King.

Att skriva är en hybridbok. Dels är det en självbiografi (fast långt ifrån heltäckande) och dels en handbok i konsten att skriva och som sådan är den befriande rakt på sak. ”Vi skriver, och frågar aldrig varandra var idéerna kommer ifrån eftersom vi vet att vi inte vet”.

Boken inleds med en summarisk genomgång av Kings barndom och olika saker han tror har påverkat honom till att bli den författare han är idag. Eftersom det är Stephen King som skriver så är barndomsminnena både intressanta och bitvis ganska otäcka. Vi får veta att han redan som barn skapade en tidning full av skräckhistorier. Han delade ut den på skolan, ända tills ledningen fick nys om det och förbjöd den. Sedan får vi också en inblick i de tidiga åren, de där som många av er därute går igenom nu: åren innan man har blivit utgiven. Och det är trösterikt att läsa om dem. Innan King slog igenom med Carrie bodde han, hans fru och två barn i en husvagn och hade knappt råd att existera. Han hade en niotumsspik på väggen där han tryckte fast alla refuseringar han fick och en dag fick han sätta upp en ny spik, eftersom den första var knökfull. Om inte det är hoppingivande för författare in spe så vet jag inte vad som skulle kunna vara det. Världens mest läste nu levande författare blev alltså mega-refuserad. Jättemånga gånger. Det gick rätt bra för honom till sist.

Om man är King-fan så är den självbiografiska delen av boken (som egentligen är två delar, den sista delen av boken berättar om hur King blev påkörd och nästan strök med, och hur han långsamt fick rehabiliteras tillbaka till livet och skrivandet) högintressant, men är man författaraspirant så är det mittendelen av boken som innehåller det riktigt smaskiga. King är full av träffsäkra oneliners (”Att skriva är mänskligt, att redigera är gudomligt”) och han ger många råd på vägen som är riktigt, riktigt bra:

Ditt jobb som författare är att förvalta idéerna när de dyker upp.
Det är en urusel idé att lägga ner ett bokprojekt bara för att det verkar svårt, antingen känslomässigt eller uppslagsmässigt. Ibland måste man fortsätta även om det tar emot, och ibland kan det faktiskt vara så att man faktiskt gör ett jättebra jobb även om det känns som om man bara sitter och producerar skit.
Något av det värsta du kan göra mot dina alster är att försöka piffa upp dem, att leta efter långa ord eftersom du skäms över att du bara kan korta. Det är som att klä ut katten i aftonklänning.
Undvik passiva verb.
Adverbet är inte din bästa vän. Jag är övertygad om att vägen till helvetet är kantad av adverb.
Om du vill bli författare är det två saker du absolut måste göra: läsa mycket om skriva mycket.
Varje bok du tar upp har något att lära dig och ganska ofta är det så att de dåliga lär dig mer än de bra. Man lär sig allra bäst hur man inte ska skriva genom att läsa dåliga romaner.
Om du inte har tid att läsa så har du inte tid (eller rätt verktyg) att skriva. Så enkelt är det. Läsandet är författarlivets kreativa kärna.
Eliminera varje tillfälle till distraktion.
Bra beskrivningar är något som måste övas in. För mig är en bra beskrivning detsamma som att ange ett par väl valda detaljer som får stå för helheten. Jag tycker också att man bör undvika att väva in karaktärsdrag i utseendebeskrivningar. Bespara mig meningar som ”hjältens skarpa, intelligenta blå ögon och bestämda, fasta käkparti”, liksom ”hjältinnans arroganta kindben”. Det vittnar om dålig teknik och om lathet.
Klichéer – slösa inte min tid (eller någons tid) på sådant skräp.
Du kan aldrig tillfredsställa alla läsare på en gång; du kan inte ens tillfredsställa några läsare varenda gång, men ditt mål måste vara att tillfredsställa några läsare några gånger.
Varje berättelse går att korta.